Igår köpte jag en ny charm från thomas sabo i form av ett hjärta med vingar bakom. Både för att den är jättefin och för att minnas och tänka på min farfar som dog för en vecka sen. Han fick alzheimers när jag bara var 12 år gammal så hann aldrig riktigt lära känna honom på bästa sätt, men han är fortfarande världens bästa och snällaste jag någonsin har träffat. Han förtjänade så mycket bättre än att bli sjuk, känns lite konstigt att jag inte har en farfar längre. Träffade honom senaste gången för tre veckor sen när han mådde bra och var glad. När man höll hand när vi gick promenader så ville han inte släppa handen utan hålla kvar hela promenaden, vilket är hemskt för jag ångrar varje sekund jag inte höll tillbaka min hand. Det är sånt man tänker på efteråt och blir riktigt ledsen. Men han var jättesjuk och mådde inte så alls bra så det känns bra att veta att han inte lider längre.